oro...

Okej jag är så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen... Hade gett 1 miljon (som jag inte har men ändå) för att få krama Niklas lite mer innan jag åker. Gud vilken gnällspik jag är. Tänk om man inte varit flygrädd och kunde kä'nna den där känslan som de flesta andra känner när de kommer till en flygplats; SEMESTER!! Jag tänker bara på överlevnad. Kan inte slappna av föräns vi landat... Och då börjar ju oron för hemresan direkt, kul liv man lever ;) Nej men vi ska ha askul, så är det bara! Kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
profilbild

RSS 2.0