Nyss när jag skulle åka hem från jobbet fick jag se en jobbig grej på t-centralen. Ett fyllo/pundare hade ramlat ner på spåret, han var helt däckad. En samling människor försökte dra upp honom och lyckades som tur var innan tunnelbanan kom. Jag trodde för en sekund att jag skulle få bevittna något riktigt hemskt, att se en människa dö.

Jag blev helt chockad och ledsen efter den här händelsen. Jag tycker så synd om de människor som har hamnat snett här i livet. De som har gett upp. Eller de som vill ta sig ur men inte har en aning om vart de ska börja eller hur det ska gå till.

Vi ska vara tacksamma för det vi har och inte ta någon/något för givet.